Kolla storleken på vargens tass jämfört med en enkrona

 I går fick jag följa med ut och spåra varg i trakterna runt Riala. Officiellt är det två vargar, en hona och en hane; men helt uppenbart för alla som spårar, så finns det minst en till.

Snön var så djup att man knappt fick upp benen ur snön. Hade varit bra med snöskor.

Vi hittade inte bara vargspår, utan även spår av mård, räv, svensk- och tyskhare, rådjur och älg. Vädret var underbart och snön så djup att den gick till grenen. Inte undra på att rådjuren inte hinner undan.

 Här är ett av de fem rådjur vi hittade, som vargen hade slagit. Det är fåglar som kalasat på detta.

Konstigt att inte vargen ätit upp sina byten, den verkar bara bita ihjäl rådjuren och sedan lämna dem. Är detta ett normalt beteende? Däremot kalasade en havsörn på den som är på bilden, men där han jag inte få upp kameran.

Kolla stängslet! (Fotspåren är mina)

I hästhagen gick snön ända upp till det elektriska stängslet, det är väl bara tack vare det goda höet, som hästarna erbjuds, som gör att de inte rymmer.

 Matdags

  DN har en artikelserie just nu som belyser pojkar och flickors flit i skolan.

Flickor arbetar målmedvetet på gymnasiet, för att skaffa sig höga betyg. De är så prestationsinriktade, att de mår dåligt av det och tar allt annat än MVG som ett fullständigt misslyckande. Pojkar däremot, leker sig igenom gymnasieåren – i den mån de alls är i skolan. De får sämre betyg än flickorna, men bryr sig inte så mycket om det heller.

Antalet män som sedan läser vidare på högskoleutbildningar är mindre än antalet kvinnor och på de så kallade högstatus-utbildningarna: Läkare, jurist, ingenjör och tandläkare ökar antalet kvinnliga studenter så mycket att mer än hälften är kvinnor. DN menar att det på sikt kan ställa till problem, att män halkar efter kunskapsmässigt.

Jag tror inte, att DN eller männen behöver behöver bry sig särskild mycket. All denna ojämnhet jämnar ut sig sen. Männen får ju ändå mer i lön än kvinnorna, så varför oroa sig?

Skaren bildade en hård skorpa på snön

I dag bestämte jag mig för att jag inte skulle passa någon tid, inte göra något nyttigt på hela förmiddagen, bara njuta. Och njuta gör jag helst i naturen, så jag tog en promenad med Smilla. Först gick vi till Högdala-backen, en gammal soptipp, som är ganska mäktig. Här kan man se Globen, flygledartornet på Arlanda, Kista Tower bland mycket annat. Utsikten är magnifik!

Det var inte lätt att gå där, skaren bar ibland, ibland inte, ungefär vartannat steg sjönk man igenom. Nästan uppe på toppen fick jag syn på en räv samtidigt som den såg mig, den vara bara 10 – 20meter borta. Som tur var såg inte Smilla den, hon bara kände vitringen, vilket i och för sig gjorde det svårt att få henne att lyda mig, när jag ropade in henne, men till slut funkade det. Jag förstår varför räven höll till här, för man såg flera små möss, som pep iväg över snötäcket. Här var rävens skafferi.

I stället för att gå i den jobbiga icke-skaren, drog jag ner min långa jacka över rumpan för att åka ner på den hårda ytan. Det gick bra till en början, men Smilla försökte hela tiden stoppa mig, så till slut gav jag upp.  

Man ser rådjuren borta mellan träden på väg till skogen

  Därefter tog jag stigen genom skogen. Jag hittade ett nyligen fejat rådjurshorn, det låg blod runt det i snön. När jag passerade ett hygge, sprang två rådjur bort åt skogen. Undrar om det var en av dem som tappat det.

Konstiga katter på det hät pensionatet!

Vår väg gick sedan ner via Olhamra Kvarn och upp för den branta backen förbi kattpensionatet. Två stiliga schäfrar kom och hälsade på oss. Därefter passerade vi brandkårens övningshus, där de höll på att träna rökdykning.

  Brandkåren tränar rökdykning. Host, host!

Sista biten hem gick vi i samma spår som en häst och Smilla passade på att dryga ut kosten med lite hästbajs. Om jag kunde fatta, vad det ska vara för gott med hästbajs?

Smaken är bokstavligen som baken

Som kronan på verket passade Smilla på att jaga upp en katt i en stor gran. Det var väl en sorts kompensation för räven.

Det där var inte snällt!

Dagen var alldeles underbar. Det töade på vägen och man kunde spegla sig i vattenpölarna. När vi kom hem hade det gått tre timmar. Tiden går fort, när man har roligt.

  Solen, som vi längtar så desperat efter, har lyst en del de senaste dagarna. Det har lockat till att sitta ute och njuta korta stunder. Samtidigt har det bildats skare, vilket gör att den hårda snöytan går att gå på, om man har stora fötter vill säga, och inte är allt för tung. Men stundtals brister ytan och man sjunker djupt ner. Så djupt att det nästan inte går att komma upp igen.

Den lilla bäcken har töat och vattnet rinner sakta mot sjön. Vattnet glittrar i solen, som letar sig in mellan träden.

Jag gick en promenad redan vid halvsju-tiden, det var kallt; men vackert. När man är ute så tidigt en söndag morgon, får man ha naturen för sig själv. Som extrabonus fick jag träffa två sångsvanor, som rastar vid sjön, på sin väg norrut.

  Så här i vinterkylan är det lätt att man blir lite less och då är det skönt med lite egenvård. Inget piggar upp så mycket som en ny frisyr.

När barn och barnbarn var på besök i förgår passade de på att ”staijla” Silke. Hon är den enda av våra katter som frivilligt underkastar sig denna behandling.

En stilg inbakad fläta blev det

Och efteråt blev det lite lättsam lek

Efter en period av nattarbete, har jag nu gjort mig förtjänt av total frihet lite längre tid. Tack vare perioder av intensivt slit-o-släp, kan jag nu njuta av 20 dygns ledighet.

Långledighet, smaka på det ordet! Det är då man ska passa på att göra allt det, som inte hinns med annars. När ledigheten sen är över, brukar man inte ha hunnit med hälften; men vad gör det? Det är känslan av att kunna välja själv, som är den största njutningen. Sen måste man ha förmågan att förlåta sig själv, om man inte hinner med allt. Det kommer en ny långledighet längre fram.

Först på prio-listan står städning. Allt damm och kattludd, som samlats i vrån och 

skrymslen, ska bort och mattorna vädras. Alla saker som blivit liggande på fel ställe, ska på plats. Kläder som hänger över en stol, ska in i garderoben, tidningar och papper ska sorteras och (oftast) kasseras. Diverse underhållsarbete på huset ska fixas, man behöver aldrig bli sysslolös, när man har eget. Kakor ska bakas och blommor planteras om.

Kontakterna med bekantskapskretsen och släkten ska underhållas; det sociala umgänget blir sorgligt eftersatt, när man arbetar natt. I går var det mellandottern med respektive, som bjöds på middag. Idag är det äldre dottern med familj, som står på tur. Efteråt lämnas äldsta barnbarnet kvar till mig att skämma bort några dagar. Nu ska jag riktigt rå om henne. Livet leker.