Då och då åker jag tillbaka till mina gamla hemtrakter, Nynäshamn. Den här gången, packade Smillas matte hundmat för två dygn, så hon kunde följa med.  

Smilla tycker det är jättekul, dels att hälsa på kompisen Simson, dels att följa med till barnbarnen.

När vi är i Nynas, bor vi hos dottern i skogen. Huset ligger verkligen på landet och ute i skogen, 1 km från allmän väg, som i sin tur inte är allt för trafikerad den heller. Vildsvinen bökar vid tomtgränsen och rådjuren skäller i skogsbrynet. Dessutom behöver barnbarnet, Saga, lite hundterapi. Hon har blivit skrämd av Simson, som är otroligt snäll, men allt för översvällande. Smilla är lugn som en skogstjärn. Hon kan ligga blixtstilla och låta sig klappas, utan att behöva pussas våldsamt och kropssligen.

Sonen, som är Simsons husse, följde med på en promenad.

Nynäshamns skärgård är alltid vacker, men på våren är den fantastisk. I Nynäshamns skärgård är man mitt i ytterskärgården med en gång.

Simson är i sina krafts dagar, medan Smilla börjar lida av ålderskrämpor. Det gör att hon blir arg, när han springer runt som ett jehu. Medan han far som en skottspole, står hon och skäller på honom. Tur att vi var långt ut i skog och mark, så vi inte störde någon.

Här gäller det att hålla sig på avstånd.

Och så världens mest lättffotograferade vilda fågel. Den kom och presenterade sig alldeles obedd.