Det som skrämmer mig med döden, är det definitiva i avslutet. Tanken på att aldrig någonsin få vara med mina barn och kära igen. Aldrig mera! Aldrig någonsin!

Jag tror inte på något liv efter det vi lever nu. När det är slut, är det definitivt. Jag kan inte tro att det skulle finnas något (Hur skulle det gå till?) efteråt, all logik motsäger detta. När flugan ligger död i fönsterkarmen är det finito. Ett tomt skal, som smulas sönder till stoft. Punkt! Och varför skulle det vara någon skillnad på människorna och djuren på den punkten. Skulle vi vara så märkvärdigare än resten av alla levande varelser. Nej, det verkar fullständigt ologiskt (men så klart lockande).

Men själen då, frågar någon. Nej, själen är en produkt av hjärna och kropp som alstrar energi. Nej, precis som datorns innehåll är en produkt av mekanik och energi. Skillnaden är att datorn har en ON/OFF-knapp, vilken vi tyvärr saknar.

Jag går inte runt och plågas av min rädsla, så är det inte alls; men genom mitt arbete tvingas jag tänka på att döden kommer en dag, snart eller senare - inget vet. Men det är just mina tankar om döden, som gör, tror jag, att jag uppskattar livet så mycket. Just för att jag är så medveten om att det kan ta slut, så vill jag ta till vara "allt som livet ger".

Uppskattar man livet mera om man har ett arbete, där man dagligen konfronteras med döden? Blir tankarna ett hinder för att njuta av livet?

Jag vet inte riktigt. Kanske! Eller är det bättre att inte påminnas och förtränga allt vad död heter?

 

skånepågen

28 april 2010 16:05

Jaa du, jag tror nog ändå att du funderar en hel del över döden. Men bara det inte går över till grubbleri så är det säkert ingen fara.
Det vi vet är ju att vi alla ska dö. När var hur, är ju den ständiga frågan ?
Jag tror nog att det blir mer påtagligt om man som du jobbar inom sjukvården. För det gör du väl ?

Känslan av att missta, det är nog det. Att bli övergiven. Att inte få vara med och se. Men så är nu livet och inget är odödligt, eller hur.

Men tänk ändå de människor som inte räds för det som förr eller senare kommer. Det måste i sig vara en enorm styrka. Alla som tror på reinkarnation vilken befrielse.
Som jag skrev i går, tron gör hälften.

Religionen har tyvärr gjort mycket elände och krig. Men den har också givit en inre frid hos väldigt många människor.

(som svar på din fråga, jag är politisk aktiv i min kommun)

http://aake.bloggagratis.se

 

Lena

29 april 2010 22:44

Hej!
Döden är en stor fråga som man ibland drabbas av. Min dotter har nyligen tappat en kamrat, 18 år. Det visar bara att man aldrig vet när döden drabbar oss. Ung eller gammal. Jag vill precis som du ta tillvara livet, varje dag. Men det är så svårt och man glömmer. Det är så hemskt att det ska behövas andras olycka för att man ska bli påmind och ta tillvara livet och njuta utan att bara rulla på i livet.

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

Monica

2 maj 2010 11:31

Nä tankarna kan inte finnas där jämt då funkar man inte;-( men så klart måste man känna när det sker.
Hon blir sju år i Juli Signe;-)

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

skogsfrua på Dal

2 maj 2010 12:14

"Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit."

Nils Ferlin har diktat och så kan det kännas. Döden skrämmer mig inte men plågor innan. Mitt hopp är att frystekniken blir allmänt i bruk så ens DNA kan ingå i växtligheten -en tall i mitt fall har jag bestämt;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...