Jag har fått mycket respons på mina inlägg om döden, vilket jag uppskattar. Jag är nog varken mer eller mindre rädd att dö, än de flesta andra, men just som Gabriella påpekar, så är det olika skäl till att vilja eller inte vilja dö. Hon och jag tänker nog ganska lika i mycket, men så jobbar vi också båda i vården sen många år.

Min idé var just att väcka andras tankar om sin egen och andras död, vilket jag lyckades med tydligen. Och som sagt, än hoppas jag hänga med ett tag till.

 Min förhoppning är, att när min tid kommer, ska jag vara mätt och nöjd med livet. Jag ska tycka, att det här var trevligt och jag har åstadkommit det jag velat, men nu får det räcka – jag är trött. Nu lämnar jag över till mina barn. Så länge de minns mig, kommer jag att finnas med dem ändå.