Mod är en personlig egenskap. Mod är att vara rädd men övervinna rädslan.

Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för represalier.

I morse när jag var ute på dagens motionsrunda, upptäckte jag att någon hade sparkat ner raden med röda tulpaner, som kommunen planterat längs Täbyvägen vid Bällsta Station. Modigt eller hur? Tänk vad mycket mod det måste krävas för att våga sig på en stor stark tulpan. Tänk om den slår tillbaka.

Först blev jag bara förbannat; sedan ledsen. Sen tänkte jag: ”Stackars tulpaner. Vad har de gjort för ont? Vem var så stor och stark att de orkade och vågade sig på dem?”

Då jag tog samma väg hem, tyckte jag att de bara låg där till ingen nytta och tog upp dem och med hem. På det viset kom de i alla fall till någon nytta - mer än att bara väcka någons helt ogrundade aggressivitet.

Gå även in på youtube och kolla på Hasse och Tages uppfattning av mod framförd av bl.a Monika Zetterlund och Lena Nyman. Den är så bra! Både text och musik.

http://www.youtube.com/watch?v=XPPIu3etNOk

  ...fast han är en riktig luring!

När jag går runt i min trädgård och pysslar, brukar jag vanligtvis ha sällskap av Smilla (hund) och Silke (katt). De andra tamdjuren är inte intresserade av trädgårdsskötsel. Men den senaste tiden har jag fått en kompis till. Han är dock, för det är en kille, inte lika benägen till kroppskontakt, som de två andra kelgrisarna, men han håller sig oftast i närheten.

Min nya kompis förnamn är än så länge inte slutligen fastställd; men efternamnet är Fasan. Jag funderar på Ferdinand, eftersom han är som en mallig tjur som går runt och och stoltserar. Han skrockar och ruskar på sin fjäderdräkt titt som tätt. Men nu, då jag har kommit honom ganska nära, har jag upptäckt att han också har ett ganska diskret kurrande ljud där emellen.

 I förgår spelade han mig ett riktigt spratt. När jag som bäst gick och rotade i jorden med rumpan i vädret, hörde jag hur det knackade hårt och bestämt på rutan uppe i huset. Först trodde jag att det var vår hyresgäst som ville något; men jag kunde inte se någon i hennes fönster. Sen tänkte jag, att det var dottern, som ville ha moderskontakt, men hur jag än tittade kunde jag inte se någon där. Jag gick då närmare huset för att eliminera eventuella ljusreflexer i fönsterglaset och därmed se bättre. Det var då det gick upp för mig att Ferdinand (?) omedvetet skojade med mig.

I sin iver att vara enda tuppen i hönsgårn, hade han fått syn på sin spegelbild i källarfönstret och försökte ”giva honom på moppo” (för att hålla oss till det tidigare valda Disney-temat). Vilken rackare!

Jag har varit borta några dagar, närmare bestämt i norra Sverige och lite i norge också.

Befann mig i trakter där mitt mobila bredband inte fick kontakt med yttre rymden och kunde därför inte koppla upp mig. Bifogar lite trevliga bilder från mina dagar med datorabstinens.

Tjäderhönor var det gott om men tupparna höll sig utom räckhåll för min kamera

En del renar lever singel

Hittade tyvärr ingen björn, bara björnbajs från i höstas, men väl en älgko

Och en och annan räv som raskade över isen.