Detta är mitt hatobjekt nummer ett. De har ätit upp all blast på mina morotsbabisar samt en oräknelig massa andra blommor. Jag försöker att hålla efter dem – är ute på morgonen och på kvällen; men jag kan inte vara ute jämt. Måste jobba i bland också.

Det finns de, som samlar in dem och lägger dem i frysen. Skulle jag göra det, skulle jag glömma bort en påse, för att sedan hitta den lagom till jul och ta fram dem i tron att de var köttbullar – typ.

Sen finns det de som strör på salt på dem. På så vis dras all vätska ur deras slemmiga kroppar, en slags syrafrätning alltså. Detta tycks mig vara en allt för grym död, även för detta ryggrads- och själslösa djur.

Jag klipper helt enkelt av den huvudet med en sax, en slags giljutin för sniglar. Det tycks mig vara en human avrättningsmetod – i den mån det nu är humanitärt med dödsstraff. Jag vill i detta sammanhang passa på att förklara, att jag är fullständigt emot dödsstraff i alla lägen - utom just detta.

Om jag är ute och går, och inte har med mig min bästa sax, så trampar jag helt enkelt ihjäl dem med ett snabbt och snärtigt klackstamp. Mycket effektivt och enkelt, om man inte har snyggaste pumpsen på sig.

Om alla som träffar på dessa slemmiga varelserna (som inte gynnar någon annan levande varelse utom sig själva) skulle passa på att avliva dem, kort och gott, på vilket sätt som helst, så skulle vi kanske slippa få våra trädgårdar skördade på detta grymma vis.

Upp till kamp!