Våra kära Smilla är unik. Hon har, trots operation, fått tillbaka sin sällsynta sjukdom akromegali (jätteväxt). Enligt expertisen är sjukdommen ovanlig; men den går den att bota genom att ta bort livmodern. Därefter är det ytterst ovanligt att den kommer tillbaka. Så ovanlig att en veterinär, som forskat om sjukdommen, nästan gnuggade händerna (metaforiskt alltså), när hon fick höra om Smillas återfall.

Ser ni hur hon ler?

Valpsinnet kvar

Men vad hjälper det att hon är unik, hon får i alla fall dras med eländet. Hon fick sjukdommen första gången för sisådär 2 år sedan och har hunnit växa en del. Numera tar alla henne för att vara en stor hane. Överallt hör man kommentaren: ”Oj, oj, oj, vilken stor én!”  

Tur att Smilla inte vet och inte förstår. Hon vet inte att hennes prognos inte är allt för positiv och hon blir inte ledsen, när någon kommenterar hennes storlek.

Nu har vi upptäckt ett konstigt sår på insidan av armbågen (frambenet). Enligt veterinären, som undersökte henne idag, var det en tumör och inget som gick att åtgärda. För att citera honom: ”Hon är i livets slutskede!”

Vår käraste Smilla. Än vill ha dig med.

Nu är det så att jag jobbar med människor i livets slutskede och de är då betydligt sjukare än pigga Smilla. Hon må vara obotligt sjuk, men terminal (slutskedet) det är hon då definitivt inte.

I dag var vi i skogen och plockade svamp och hon var hur pigg som allra helst. Rullade sig i mossan och utbröt i små vällustiga gläffs. Hon njuter av livet och det ska hon få fortsätta med så länge det går.

 

Monica

27 september 2010 18:23

Stackars lilla gumman;-( hu vad mycket konstiga sjukdomar det finns.Det sköna med dom är att dom inte som människan vet att det är kört, dom håller igång till the bitter end. Vår Xanna for omkring som ett jehu trots lymfkörtelcancer till sista dagen.
Ha det bra och en stor KRAM till vovven;-)

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

skånepågen

27 september 2010 19:18

Det är för sorgligt när våra kära vovvar blir sjuka.
Ha nu så kul så länge det går.

http://aake.bloggagratis.se

 

Corn

27 september 2010 20:09

Men käraste, älskade Smilla då!

 

skogsfrua på dal

27 september 2010 22:07

Ja må Smilla leva livet så länge hon kan utan att ha ont!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...