oldmolly

Alla inlägg den 2 februari 2011

Av oldmolly - 2 februari 2011 18:44

  Tvekan och hopp

    

Under nattens kyla, började modet att svikta. Ska jag verkligen klara av det här? Nä, det kommer nog inte att gå. Jag kände mig liten och ynklig.

   

När vi vaknade på morgonen rasade rimfrosten ner i nacken från tältduken. Tältets blixtlås var svårt att få upp, eftersom det har frusit igen, men gick att öppna efter ett viss mixande. Ute ligger regnpölarna, som bildades under gårdagen, täckte med is. Bistert, men... Det här var ju vad vi hade räknat med. Med solens första strålar, som kryper över berget, kommer även värmen. Det är otroligt så värmande de känns genast de träffar oss. Man tinar upp, inte bara i kroppen, utan även i själen. Kamplusten återvänder.

   

Varje morgon och kväll ställs det fram små skålar med varmt vatten. James, kallad Jaimsie, ropar med sin mjuka swahili-engelska: ”Hot water, mama” så man kan tvätta av sig före maten. Någon större tvätt blir det dock inte. Händer och ansikte får räcka. Jag föredrar lite naturlig kroppsfett framför att kyla ner mig. Jag bestämmer mig för att armsvett trots allt är ganska naturligt. Framför att klä av mig och kyla ner mig, föredrar jag lite skit, det har inget dött av. Håret syns ju inte i alla fall, det göms under mössan. Nu är det inte tid att tänka på sitt utseende. Dessutom finns inga speglar häruppe, så vem bryr sig, inte jag i alla fall.

   

I Tanzania, och även i Kenya, kallas äldre kvinnor (äldre än den som tilltalar) "Mama". Med all respekt, det är absolut inget nedsättande utan faktiskt tvärtom. Det är bara lite svårt att vänja sig först; men efter några dagar låter det riktigt gulligt. Män kallas Papa, eller Baba. Så nu är vi Mama och min man är Baba. Vi börjar faktisk själv, lite på skämt, att kalla varandra just så.


Dubbla, ganska tunna strumpor i merino-ull och ett par skor som egentligen är lite för stora, men lagom, när jag har två par strunpor på varann. Skorna ger både värme och är vattentäta och det fungerade utmärkt så. Jag fick inga blåsor eller skavsår alls. Hade även med ett par tunnare skor att byta till om fötterna behövde avlastning, men det kändes aldrig nödvändigt.


   

Jag hade fått rådet att ta med handsprit, vilket jag använde första dagen. Dessutom rådde resebyrån oss att använda vattenreningstabletter till dricksvattnat. Andra dagen slutade jag med handspriten och vattenreningstabletterna ligger ännu oöppnade. Och svindyra var de. Nån som vill köpa? Hade hört att det är lätt att ådra sig en, mer eller mindre besvärande, diarré/magsjuka, men jag hade inga som helst problem. Min mage mådde hur bra som helst, och den brukar annars vara som ett franskt fullblod, och jag försakade inte ett enda mål mat utan åt med god aptit. Första dagen fick vi 3 liter vatten i oöppnade flaskor. Därefter såg jag att vår ”personal” hämtade vatten i källorna från glaciärerna, som de sedan kokte och kylde. Det smakade alldeles utmärkt och våra magar tyckte också om det.

   

Lava Tower i dimma


I dag ska vi upp till Lava Tower, nästan 5 000m ö h, den första dagen med en riktig hög höjd. Elly säger, att om vi klara detta utan problem, så lovar han att vi med 95% säkerhet klarar toppen. Jag bestämmer mig för att "jag SKA klara Lava Tower".

   

Och jag gjorde det! Inga som helst problem. ”Du skrattar och pratar” säger Elly, ”det syns på dig att du mår bra”. Som genom ett trollslag försvinner dessutom min efterhängsna huvudvärk, som har hängt med sedan flyget. Annars brukar huvudvärk ju vara en följd av den höga höjden; men för mig verkar det vara tvärtom.

  

   

Den här mannen hade uppenbara problem på 4000m, han var yr och hade svårt att stå upprätt

 

Några runt omkring oss hade synbara problem. De som får jobbigt, kan välja en något kortare vandring och lite mindre höjdmeter – upp till mer beskedliga 4 400m. Min lilla gubbe tar sig upp till Lava Tower, men blir som gelé i benen, när vi ska ner. Det släpper dock innan vi når fram till nästa läger nedanför Barancco Wall, som ligger i en stor bergsklyfta på knappa 4 000m ö h. Tur att jag köpte stavar, som ger ett bra stöd, både för säkra och osäkra fötter. Utan dem skulle vandringen varit mycket jobbigare.

   


Här uppe på Kili följer man dagens och nattens rytm. När det är mörkt finns inte så mycket annat att göra än att sova. Jag fick av mina rara grannar hemma i Sverige, Thomas och Birgitta, lite användbara prylar inför resan, bl a en liten LED-lampa med klämma på, som vi använder att sätta fast i tälttaket, så vi ser att krypa ner i sovsäckarna. Men så är Birgitta också chef på redaktionen för tidningen Allt om Resor, så hon bör ju veta vad som behövs.


Presentation


Titta även in på http;//kimsdogblogg.bloggplatsen.se

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Välkommen


Skapa flashcards