Är lite rädd att visa mig i badkläder, efter veckan på Kili, då jag ramlade mer än en gång. Man kan ju tro att lilla gubben misshandlar mig.

 Stranden består av vit sand så långt ögat når. Inte en sten, endast några småsnäckor går att hitta om man letar noga.

Så vit är sanden, att lilla gubben inte kunde vistas där utan solglasögon. Sanden är som vetemjöl. Strandremsan är lång och ibland helt tom, då och då kommer lokalbefolkningen eller enstaka turister vandrande förbi. Första dagen tog vi en promenad på någon timme, en halvtimme åt norr och en halvtimme åt söder. Genast blev man brun, på gränsen till röd, i skinnet. Lilla gubben, som ska akta sin hud, fick ta till solskyddsfaktor av högsta valör.

Kokospalmerna vajade. Jag hoppades att de skulle släppa ner några av sina nötter, som hängde däruppe och frestade, färska kokosnötter smakar gudomligt; men tyvärr föll ingen, medan vi var där. Bananer växer i olika stadier.

Bananer på G

Om man sätter sig stilla i sanden, pilar små krabbor fram och tillbaka, men så fort man rör sig skyndar de ner i sina hålor.

Undrar om de här, som ramlat i ett skölj-kar för sandiga fötter, sedan ingick i "Dagens fångst", som en av rätterna i dagens meny hette.

Ute på vattnet låg den lokala båttypen, en urholkat trädstam med en ponton på varje sida. Flod och ebb kommer och går, och blottar och döljer växelvis korallreven.

Sjöstjärna

Sjöborrar

Sjöborrarna ligger överallt i vattnet och kräver att man har skor på fötterna, när man ger sig ut i vattnet. Havet, som vid flod när ytvattnet sköljer in, känns lika varmt som i badkaret hemma. På morgonen, då det är ebb, håller vattnet beskedliga 27 – 28 grader, ungefär som i simhallen, där jag brukar träna. Långt ute, 650 meter ut, ligger det stora revet, som skyddar stranden för de stora vågorna från Indiska Oceanen.

En morgon vakande jag tidigt, det var fortfarande mörkt. Jag gick ner till stranden, som var alldeles tom och tog en bild vart femte minut på soluppgången.

 Jag började kl. 05.55

Här är nu klockan 06.20

På morgonen går kvinnor och barn förbi åt söder för att samla alger i vattnet, jag tror att de äter dem. Senare kommer de tillbaka förbi. Så fort kvinnorna ser kameran, döljer de sig eller förbannar mig, om jag vågar att ta en bild. Det får bli den vanliga taktiken med kameran hängande på höften och slumpmässiga bilder, så de inte märker något. Någon enstaka kommer fram och erbjuder att jag får ta en bild mot betalning. Barnen och männen däremot får man fotografera, de misstycker inte.

Man tar dagen som den kommer. Hakuna Matata!

Strömavbrott är vanliga här, då och då försvinner elen och AC´n lägger av. Men inte längre stunder, än att man står ut. Det är bara på natten man behöver lite kallare för att kunna sova. Tempen ligger runt 30 - 32, men det känns bara skönt eftesom det blåser från havet.