Ända dit upp ska jag.  

Av mina barn fick jag i november ett presentkort på en upplevelse, som jag i svaga stunder sagt att jag skulle vilja pröva på; men aldrig egentligen trott att jag verkligen skulle komma att göra – nämligen att hoppa fallskärm. Tamdemhopp var det förstås, ett sånt där man sitter fast på en som kan hoppa.

Barnen var tydligen inte övertygade om att jag skulle våga, en av dem erbjöd sig att ta över mitt presentkort. ”Aldrig i livet”, sa jag, ”jag ska göra det själv”!

    Tekniken finslipades på marken      

Lila turskorna på

   Även fallskärmen var lila

   Ingen återvändo

Att komma upp 4000m med den lilla Cessnan tog ca. 25 minuter. Att komma ner med först fritt fall och sedan fallskärm tog ca. 5.

Jag var aldrig nervös egentligen. Jag och min ledare var nästsist att hoppa ut ur flygplanet, så jag hann se när de andra hoppade först. Flera av dem var vana hoppare och roade sig med att först klättra på utsidan av planet, innan de plötsligt släppte taget och försvann. I tomma intet verkade det. ”Shit”, tänkte jag, ”jag kommer också bara att försvinna”. Strax därpå var det vår tur och jag hängde utanför planet medan min ledare, Svante, satt kvar med kroppen inne i planet.

Och så plötsligt föll vi med väldig fart. Vilket sug! Accelerationen kändes rejält i kroppen, men då vi strax därefter var uppe i en mer stadig fart av 200km/timme kändes det helt ok. Visserligen blåste det i ansiktet, så man fick stänga munnen för att inte läpparna skulle fladdra som en blädderbok, men därutöver var det ganska uthärdligt. Inte alls speciellt läskigt faktiskt.

Efter en evighet, (Svante berättade senare att den evigheten tog 35 sekunder), kändes ett kraftigt ryck och fallskärmen fälldes ut. Nu var det alldeles tyst och vi dalade sakta mot marken. Det var helt enkelt sååååå häftigt.

Lätt som en plätt

Landningen gick hur smidigt som helst. Vi bara tog mark, med fötterna före och utan att ta ett enda steg.

Jag gör gärna om det.

 

Corn

8 juni 2011 22:17

Bra bilder ;)

 

Karin

12 juni 2011 17:12

Att du vågade hoppa fallskärm!! Men jag borde ju veta att kvinnan bakom bloggen är modig, nyfiken och vältränad.
Idag cyklar du halvVättern, och jag hoppas att det går bra för dig!
Underbara bilder på barn, blommor, solnedgång mm.
Kram Karin

http://pixelmojan.se

 

Lena

13 juni 2011 21:58

Bra gjort och härligt att du vågade utmana dig!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...