Gick ner till Vallentunasjön i solnedgången, tänkte att jag kanske kunde ta lite fina bilder. I den bästa av världar skulle jag kanske lyckas smyga på fickhägern, om jag satt stilla vid vattnet längst ut i vassen, där det sällan kommer människor.

   Hittade en liten asp, som var fällt till hälften, den lutade sig mot ett annat träd och hade inte ramlat till marken riktigt ännu. Försökte dra ner den i horisontalläge, så att jag skulle få en bra sittplats, vilket jag lyckades med till slut, trots att jag nästan ramlade i vattnet.

När jag väl hade placerad rumpan på den lilla aspen, började jag fundera: Vem fäller ett litet träd till hälften bara? Tittade på fällskäret och då insåg jag, att här hade inte människan försökt fälla trädet, det var en bäver som gnagt av stammen.

Jag låter fyndplatsen förbli min lilla hemlighet

En bäver! I Vallentunasjön! Men det måste ju nästan vara en mindre sensation. Sjön har ju rykte om sig att vara i så uselt skick. Visserligen har man det senaste året jobbat flitigt med att fiska upp den sämre delen av fickbeståndet; men att bävern skulle bosätta sig här...! Ja, jag säger då det. Sannerligen en rolig nyhet.