Ha överseende med mina svårdomar - det var så här det kändes:

Allt var planerad för en lugn förlossning på sjukhus. Själv var jag vidtalad som doola (stödperson) och naturligtvis mamma och mormor. När telefonen ringde på mitt nattbord kl. 02.30, satte jag mig spikrakt upp i sängen och utbrast: Nu är det dags!

Hörde på dottern att det var bråttom, bråttom, ambulans var på väg. Kastade på mig kläderna, kameran var laddad och redo sen veckor tillbaka. Bilen (nya) startade snällt och strax därpå var jag ute på E:4 på väg från Vallentuna mot Södertälje.

Vid Hallunda var E:4 avstängt. J... också! Fick ta den slingriga vägen över Tumba och Vårsta. Hamnade bakom en finsk långtradare med brett släp, som släpade sig fram i 40-50km/timmen. Det regnade, det var kurvigt, dålig sikt och vägen var full av refuger, det var helt enkelt omöjligt att köra om. Och den sävliga långtradaren hade inte för avsikt att släppa förbi en dum billist, som låg och hetsade i baken på honom. Förb... långtradare från h...! Tänk om jag ändå haft ett sån där blåljus att sätta på taket. Till slut kom jag om honom strax före Södertäljes utkanter. Jag bröt förmodligen mot en eller flera trafiklagar i samma veva.

Väl framme vid sjukhuset kom nästa pers – leta parkeringsplats. Det gick dock relativt snabbt. Sen var det då fråga om förlossningen – var i hela friden låg det? Hittade en skyllt med ”Akutmottagning” och valde den vägen. Kom fram till en dörr där det stod: ”Akutmottagning – Ingång Rosenlundsgatan”. Hur ska man veta var det ligger då, tänkte jag, men hittade vägen strax därpå.

Ringde på klockan vid ingången till akuten, blev insläppt och hann bara fråga: Förlossningen? Någon öppnade en dörr och ledde mig, utan att fråga, in i en korridor - jag verkade vara väntad. Där kom min dotter i full fart liggande på en ambulansbår med massor av sjukvårdspersonal runt ikring sig. Då såg jag något under en handduk på hennes mage. Där låg ju ett litet, alldeles nyfödd knyte – Tuva. Lite nyföddhetsblå och vit av fosterfett, men med väl fungerade lungor av ljudet att dömma.

Ibland hinner man inte. Om inte om hade varit, så... Men det tjänar inget till att tänka så efteråt. Hade jag kommit lite tidigare till sjukhuset, hade å andra sidan inte dottern hunnit dit än, så... som sagt... Slutet gott, allting gott.

Här har mamma och barn kommit upp på förlossningsrummet, sent omsider, och jag har fått fram kameran

Lilla nya familjemedlemmen i kretsen av föräldrar

 

Lena

1 november 2011 20:46

Stort grattis! Vilken upplevelse du fick vara med om. Vacker bild av föräldrar. Småler när jag läser din berättelse och längtar efter egna barnbarn.

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...