Det finns så många som fördömer november - den är för mörk och för tråkig. Jag förstår inte vad de menar, jag älskar november.

Om den inte är för kall vill säga. Blir det redan i början av november snö och kyla, tycker jag att vintern kommer allt för tidigt.

Skogen luktar ruttnande löv och man kan gå långa promenader med hunden, under det att man funderar över meningen med livet och döden.

Detta gråa och milda ljus, som aldrig blir riktigt dager, det är så underbart. Det ger ett vemodigt skimmer, som förlåter att man inte har lust att klä sig i sina snyggaste kläder. Man kan lugnt ta något mjukt och bekvämt och klaffsa runt i gummistövlar, utan att behöva skämmas. Man kan tända stearinljus och dricka en kopp te, äta och dricka något gott i goda vänner sällskap.

Dessutom är jag född i november, på gränsen till december (precis som Orup) och då kan man väl inte förbanna denna ljuva månad, eller?

Det är bättre att tända ett ljus, än att förbanna mörkret.