De senaste dagarna har en ledsen katt hörts jama i nejden. Vi, grannarna och jag, lokalisera katten till toppen av en 20 – 25 meter hög tall. Efter att ha hört den flera dagar skickade grannarna, Birgitta och Tomas, efter en arborist, som kom och hämtade ner den.

  Här kastar han upp linor för att kunna fira sig upp med hjälp av dem.

Sen bär det av mot toppen.

Där uppe i toppen tar han sig tid att lugna katten (man kan ana fågelboet, som katten har legat i) och sedan stoppade han den i en medhavd tygpåse, som han bar över axeln.

Så här ser en katträddare ut:

Den kloke ägaren hade skrivit sitt telefonnummer i halsbandet.

Vi ringde...

...och hon kom genast. Vilken lycka!

Märkligt nog verkar han inte ha tagit så mycket stryk av att sitta däruppe i regn och rusk. Tur att det varit så varmt de senaste nätterna - och att det regnat lite, så han haft lite vatten. Enligt ägaren hade han varit borta i tio dagar. Vi/grannarna hörde honom första gången i lördags.

Räddaren/hjälten bjöds av grannen Anita på en kopp kaffe med kakor till som tack - förutom en liten penning för väl utfört arbete