Livet består till stor del av väntan. Julafton innebär mycket väntan. Att knäcken ska koka klart, att skinkan ska bli tillräckligt varm (runt 75 grader är det väl?). Vi väntar på att matens ska serveras. Vi väntar på det där tv-programmet, som vi gärna vill se (Kalle Anka?). Och vi väntar på tomten och julklapparna, i alla fall gör barnen det.

 

Är inte maten klar snart?

 

 

 

Det finns de som förstår att ta de lugnt. Väntan är inget problem här.

 

 

 

Vänta med godiset till EFTER maten!

 

 

Väntan kan också vara en stilla stund för eftertanke

 

 

 

Eller så kan man göra fula grimaser

 

 

 

Eller stöta kula med osten

 

 

 

Här är én som väntar på 2 nya tänder

 

 

 

Ibland blir det lite tråkigt att vänta på tomten

 

 

 

I brist på annat kan man ju reta syskonen lite

 

 

    

Eller kittla syskonbarnen

 

 

 

Även de större "barnen" tittar efter tomten

 

 

 

Men var är han egentligen?

 

 

 

Och så kom han då till slut

 

 

 

Äntligen julklappar!

 

 

 

Klart att tomten ska ha en kram

 

 

... och en till.

 

 

Men, vänta nu... den där tomten känns lite farlig

 

 

 

Tryggheten finns i mammas famn

 

 

 

Den där chocken kräver mycket tröst

 

 

 

Vinka till Tomten så kanske han går

 

 

 

Ja, men det kanske jag vågar

 

 

 

Julklappar kan användas på många sätt

 

 

Hjälp att öppna är välkommet ibland

 

 

 

Sen efteråt blir man sååååå trött.

 

 

 

Både stor...

 

 

och liten

 

 

 

Hej då.

Nu börjar väntan på nästa jul.

 

 

Puh, hemma igen. Stack, lite akut, till Norrland i torsdags för att hjälpa en väninna, som går igenom en tuff cellgiftsbehandling.

Hennes ben tog stryk av senaste kuren, så jag fick hjälpa till med såromläggningar och annan vård.

 

Och eftersom det ju är jul, så fixade jag samtidigt med en del av julstöket åt henne, så hon kunde bjuda barnen på lite av julens obligatoriska godsaker.

 

Så nu har jag varit snäll och gjort min goda gärning. Jultomten - välkommen!

... tack och lov.

Det kom så där några centimeter snö; men sen blev det varmt igen och snön försvann. Om detta vittnar överblivna leksaker på marken. Pulkor och skidor ligger där de lämnades.

   

Är man, som jag, en växthusblomma av födsel och ohejdat vana, så är vinter och snö något man helst slipper. Måtte den extrema kylan stanna borta hela denna vinter.

Ja, då vet vi vilken fiende vi har att tampas med.

I dag var vi på ett läkarbesök med maken och fick bekräftat min misstanke, att lilla gubben har ”atypisk parkinsonism”, preliminärt bedömd som typen av MSA-c. För den som vet vad Parkinson sjukdom är, kan jag berätta: Det här är annorlunda.

Det syntes inte så mycket på alla undersökningar, förutom på en magnetröngten. Där kunde en speciallist från KS se förändringar i basala hjärnstammen jämförd med förra bilden som togs för 2 år sedan. Diagnosen ställdes mest på symtomen.

 

Lilla gubben fick T Madopar (Dopamin) utskriven och började med den nu i kväll. Medicinen kan hjälpa, men det kan också bara ge marginell effekt. Vi får se.

Ja, då vet vi.

I dag var vi på ett läkarbesök med maken och fick bekräftat min misstanke, att lilla gubben har ”atypisk parkinsonism”, preliminärt bedömd som typen av MSA-c.

Det syntes inte så mycket på alla undersökningar, förutom på en magnetröngten. Där kunde en speciallist från KS se förändringar i basala hjärnstammen jämförd med förra bilden som togs för 2 år sedan. Diagnosen ställdes mest på symtomen.

Lilla gubben fick T Madopar (Dopamin) utskriven och började med den nu i kväll. Medicinen kan hjälpa, men det kan också bara ge marginell effekt. Vi får se.

Nu är det vinter på riktigt. Man fryser om rumpan utan långkalsingarna och halkar runt på vägen, förstår inte njutningen med detta. Vad ska det här vara bra för?

   

Kunde ändå inte låta bli att gå ut på en längre promenad denna söndagsmorgon. Det var nästan folktomt och himlen var så vacker.

 

Under nya järnvägsbron har vattnet droppat och frusit till en stel nedåtvänd fackla.

   

Flygplanet har en blåslampa i baken.

 

Kyrkan ser ut som ett vykort.

   

Järnvägsrälsen och elledningarna bildar linjer mot den skira himlen, som möts vid horisonten.

   

Isen skulle nog hålla för mig, men jag vågar inte gå ut.

 

Det finns andra som vågar

 

När jag kommer hem ser jag sen stora flockar av långfärdsåkarna ger sig iväg på Vallentunasjön. Sjön är en av de första sjöar som frysar till i Stockholms län, eftersom den är så grund.

Såg att temat för fototrissen denna vecka var "Utsikt".

Jag skulle behöva 100 fototrisser för att visa en bråkdel av min utsikter. Här kommer några:

 

Utsikt över Klintehamnsviken med morgonsol och skyar, som lovar snar åska

 

Utsikt över en havande kvinna

 

Utsikt över Koviksudden med hotande mörka moln
  

 

Jag håller på att försöka tömma frysen och se vad som dök upp: Frusna hjortron! De kommer från en snäll arbetskompis, som jag brukar byta med. Hon får svamp och jag får oftast just hjortron. Inget dåligt byte tycker jag.

Aldrig någonsin har jag plockat hjortron, kanske beror det på att jag är en flyttfågel från de sydligare nejderna. Svamp däremot, det finns ju jämt överallt. Nästan i alla fall. Idag t ex hittade jag trattkantareller. Inte så många; men jag letade  inte heller, jag bara "snubblade" över några på morgonpromenaden, som blev lite längre än vanligt - 2½ timme. Men jag hittade tillräckligt för att jag kan göra gräddstuvade kantareller på en liten varm macka. Mums!

Sen kan man ju äta våfflor med hjortronsylt till efterrätt.