oldmolly

Alla inlägg den 6 februari 2014

Av oldmolly - 6 februari 2014 10:16


   

...från Danmark. Redan när jag såg avsändaren, förstod jag. Min styvfar; Georg, har dött. Annars skulle jag inte få detta brev. Det var från en av hans biologiska döttrar, vi har aldrig tidigare haft kontakt.


När han lämnade deras mamma, var det för att leva med min mamma. Jag var då 14 år då. Det här var 1965 och på den tiden var det inget som hette delad vårdnad. Hade man lämnat familjen var man en skurk, att kontakten helt avbröts, var mera regel än undantag.


Tror inte att jag välkomnade honom, för min del kunna han gärna ha återgått dit han kom ifrån eller till ett mycket varmare ställe under jord.. Tonåring som jag var, enda barnet och van att ha min mamma helt för mig själv, så såg jag honom som en inkränktare. Att jag inte välkomnade honom är en stark underdrift. Jag antar att motviljan var ömsesidig. Han tyckte förmodligen att jag var ”pain in the ass”. Min mamma skickade mig till en intenatskola för att få lugn och ro, vilket knappast ökade min goda vilja. Där gick jag till jag var klar med min skolgång, 18 år och därmed myndig. Jag fick komma hem och hälsa på på loven och en helg varannan månad. Snabb avvänjning från mamma alltså. Jag saknade henne, så jag nästan kunde dö.


Mitt liv gick vidare trots allt. Efter det jag började arbete, flyttade jag vid 21 års ålder till Sverige. Skaffade så småningom egna barn och livet rullade på. Jag hade kontakt med mamma och Georg, inte minst när jag fick barnen. Hälsade på i Danmark och de på mig i Sverige.


När jag just hade fått min dotter, Moa (idag 32 år), kom mamma på visit för att beskåda sitt barnbarn. När jag hämtade henne på stationen,och fick se henne, fick jag en chock. Hon var ju dödssjuk. Arbetar man med döende patienter, så ser man, fast jag tror nog att det syntes även för en som inte var sjukvårdsutbildat. Det var hemskt! Visserligen hade hon opererad bort ett bröst 1980 pga en tumör; men att cancern hade spridd sig, var det ingen som hade berättat, allra minst hon. Dock förstod jag inte hur nära det var. Hon stannade några dagar, men blev snabbt så dålig, att jag uppmanade henne att söka vård. Hon var motvillig till förslaget, men gav sig, när jag envisades; men då ville hon till sin läkare i Danmark. Jag ordnade så hon skulle få åka sjuktransport ända från Stockholms län till sin bostad i Danmark, men nej, hade hon åkt tåg så skulle hon åka tåg hem. Dagen efter åkte jag med henne till Centralstationen. Med konduktörens hjälp baxade vi upp henne på tåget. Georg skulle ta henne av tåget i Malmö sen. Hon dog dagen efter att hon återvänt till Danmark. Hade jag vetat att det skulle gå så fort, hade jag låtit henne stanna.


Georg hade inte alls förstått, hur sjuk hon var och han var i total chock. Jag försökte stötta och trösta på telefon, nästan lika chockad som han. Jag hade ju mitt lilla nyfödda barn och ett äldre syskon att ta hand om också.


Sedan blev det bara så att vi höll kontakten. Jag hälsade på några gånger och han én gång på oss i Sverige. Vi skickade brev och julkort. Kontakten var inte frekvent, men stadig och regelbunden. 2006 (tror jag det var) var min yngsta dotter och jag och hälsade på. För henne var det första gången hon träffade honom. Han var då inte riktigt frisk, men klarade sig helt själv. Huset han bodde i var fuktskadat och mögligt; men vem är jag att döma över andras sätt att leva. Därefter träffades vi inte mera, men vi höll kontakten.


I går kom alltså ”sista brevet från Danmark”. Med tanke på min aversion mot Georg i början av vår bekantskap, borde jag inte känna någon sorg; men det gör jag. Konstigt nog! Kanske mest över att jag inte var en bra ersättning för hans biologiska döttrar. Han hade fått lite kontakt med en av dem; men vad jag kan förstå var den inte så varm eller särskilt stadig. Jag känner mig också beklämt över att hans gamla, otroligt snälla hund (som jag träffade 2006), hade fått avlivas, 13 år gammal, i samband med att han sista veckan, togs in på ett vårdhem. Stackars gamla, trogna Mix. Kanske dog han tidigare av sorg över att förlora henne. Han var mycket ensam och hunden var hans enda sällskap, där i det skabbiga huset.


 

Och jag sörjer, att jag inte fick veta, så jag kunde åkt ner och ta avsked på ett värdigt sätt. Kanske sörjer jag mest det som kunde ha varit, men som aldrig blev.


Dottern, Elin heter hon, hade hittat mina brev och därför meddela mig genom att se min adress på avsändaren. Tänk att han hade sparat alla brev. Vad som inte framgick i breven, var tydligen vem jag var. Elin hade ingen aning om att Georg och jag hållit kontakten i alla år. Så lite hon måste ha vetat om sin pappa och så lite han måste ha träffat sin biologiska familj. Mitt hjärta krymper, när jag tänker på hans stora ensamhet. Elin skickade även med en kopia på en bild, som han haft på sitt skrivbord och undrade om jag visst vem som var på bilden. Det var ju jag med min lilla son, tagen av Georg 1981, när vi var där och hälsade på. Han hade alltså sparat denna bild i alla år. Vi måste ha varit de, som betydde mest för honom.


Jag har nu skrivit ett långt svar till Elin, hans ”riktiga” dotter – hon som meddelande mig. Skulle tro att hon också lider av dåligt samvete. Men all det där samvetet, vad tjänar det till. Inget, inget alls! Människan är en stackars varelse, som för sent ångar det som inte kan göras ogjort. Till vilken nytta? Bättre vore att göra bättre någon annan gång. Att vara lite mera rädda om varandra medan vi kan.


Jag är ändå glad att jag fick veta. Trots allt fanns jag inte registrerat någonstans som dotter eller ens anhörig till Georg. Ingen annan än Georg visste om vårt lite speciella förhållande. Hoppas hon inte anklagar mig för att henne pappa lämnade deras mamma. Jag har sett henne på ett gammal fotografi som han hade, en flicka med ljust hår och en katt i famnen. Jag tänkter mig i alla fall att det är hon. Det kan ju ha varit en av hennes systrar. Hon är nu 65 år, två äldre än jag; men jag tänker mig henne som denna unga flickan. Hoppas att hon skriver tillbaka.

Presentation


Titta även in på http;//kimsdogblogg.bloggplatsen.se

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Välkommen


Skapa flashcards