Kerstin i Rute är ”ett rekorderligt fruntimmer”. Hon är ensam att sköta en stor lammgård och just nu är det bråda tider. När jag var där några timmer, var det lite lugnt - endast en kull såg dagens ljus då. Men före och efter ploppade det ut lammungar i parti och minut.

Innan de släps ut i hagen med mamma, ska de små liven märkas och vägas samt könsbestämmas. Kerstin har en liten röd bok, där hon skriver upp allt. ”Kerstins lilla röda” alltså.

Här ser man resterna av de som inte klarade resan in i livet.

En av gårdens katter övervakar arbetet, kanske blir det någon moderkaka över att smaska på.

 
  Här kan du lyssna på lammen

Kerstin bär ut två av tre i kullen (den tredje bar jag in famnen). Det ser lite brutalt ut, men det är verkligen effektivt att bära lammen på detta vis. Dels rinner fostervattnet ur lungor och luftstrupe, när man håller dem upp och ner, dels slipper fostervattnet kleta ner Kerstins kläder och därmed riskera att blanda sig med lukten av andra lamm, som då kan lukta ”fel lamm” och medföra att inte fåret tar sig an sitt eget lamm. Fåren är noga med lukten, det är den som talar om att det är hennes lamm.

Om det är svårt att se hur många får det finns här, får man räkna benen och dividera med 4.