När man är barn, är det kul att leka. Sen blir man tonåring och måste verka vuxen, då passar det sig inte att leka. När man blir vuxen har man sällan tid att leka. Man jobbar och tar hand om barnen.

Sen blir man – inte gammal (jag är förstås evigt ung) – men väl mogen och då vågar man göra precis som man vill. Man är inte rädd att göra bort sig. Ser det som en rättighet att göra precis vad man har lust till. När man är mogen, vågar man vara barnslig igen.

Underbart att man kan leka med sina barn och barnbarn, fast vi är i så olika ålder. Jag har minst lika roligt som de yngre.