Under sommaren har en något apart tillställning ägt rum i vårt stenbrott. ”Borderland” kallades det, ”gränslandet mellan dröm och verklighet”. Hmm och tja, man kan ju låtsas att det är en dröm. Verkligheten verkar mera vara som följer: Ett spex med visst hopp om konstnärlighet med inspiration från 60 och 70-talets hippietid i samband med exponering av nudister in spe.  Alexander Bard var visst inblandat på ett hörn, vilket per definition ger tillställningen ett skimmer av besynnerlighet.

Så här såg det ut på håll

Allmänheten var förbjuden att beträda området, så endast de föranmälda till detta jippo hade tillträde. Jag hindrades därmed, att kunna ge en nöjaktig ögonvittnesskildring. Endast lokalbefolkningen som bodde i området, tilläts att passera i mån av behov och jag är inte riktigt på det klara med, om jag bodde tillräckligt nära för att räknas dit, eftersom stenbrottet ligger 1,5km från min bostad. Det störde visserligen min morgonpromenad, eftersom jag brukar gå genom stenbrottet, men jag kan stå ut med att bryta mina vanor, om det bara är för en enda vecka.

En rundnätt karl i turban med paraprly mitt i den mest heta sommaren. Kanske inte så bekvämt, men vad gör man inte för att verka annorlunda?

Även bilen har fått en släng av ovanlighet för att passa in. Och inte ska man åka i bilen, om man kan åka ovanpå

Man klädde sig till exempel som indiska fakirer. Eller man klädde sig inte alls. Huvudsaken var förmodligen att man inte var vanlig. På så vis blev man vanlig i stenbrottet. Alltså genom att alla försökte avvika från det vanliga, blev det normen. Det ovanliga blev vanligt.

Här ser man en av de invigda, som ännu inte har exponerats tillräckligt för att bli vanligt solbrun, men han jobbar tydligen på det

Ett av de mer spektakulära konstverken (det har numera rasat i den kraftiga vinden som råder) och ligger som en brädhög och skräpar

En stol har lämnats åt sitt öde

Tystnad råder numera i stenbrottet

Mitt barnbarn (13 år) med kompis kom hem med ett fnitter och berättade med förtjusning: ”Det går några konstiga typer på stranden utan kläder. De badar och så hjular de så man kan se ALLT!” Jaha, då vet man att de är precis så där vanliga mellan benen, som alla andra människor. Så mycket var det med det unika.  Bara vanliga exhibitionister alltså! Hur vanliga som helst!