... det som man vet kommer att hända då och då, men som man ändå försöker att undvika. Jag har för vana att ha kameran med mig så mycket det går, men ibland är det bara tyvärr ogörligt.

Jag var ute och red och det var årets första ridtur. Under vintern har det inte gått att rida i skogen, där jag brukar hålla till, snön har legat för tjock för att man ska kunna se var hästen sätter fötterna och av säkerhetsskäl har jag avstått. När man sitter barbacka på en hästrygg, så är det inte så lätt att ha en systemkamera med sig, än mindre lämpligt. Därför brydde jag mig inte om att ta med mig kameran ut till hästarna överhuvudet taget.

Ridturen gick bra och förutom lite träningsvärk, mår jag och hästen utmärkt. Men jag grämer mig över att kameran inte var med, eftersom jag fick uppleva ett av livet största underverk – en födsel – på vägen hem. Den första biten av vägen från hästarna går 1km genom skogen och förbi en hage där det går en massa kor. En av korna låg ner, vilket i sig inte är konstigt,de gör ofta så. Men i det här fallet såg kon så konstig ut i rumpan. Det var något som inte stämde. Jag saktade in bilen och såg att det var något som stack ut ur kon. När jag tittade närmare, säg jag att det var två små klövar.

Under de närmaste fem minuterna följde resten av kalven efter. En av de andra korna kom tillspringande, när den kalvande kon råmade i födslovånda. Hon stod oroligt och tittade på medan kompisen krystade, det såg precis ut som om hon var lite bekymrad och ville hjälpa till. Efter en liten stund kom första halvan av kalven ut. Då reste sig ko-mamman upp och kalven hängde nu och sprattlade i sin kniptång; man kunde se att den då och då försökte komma loss. I och med nästa krystvärk kom den till slut ut helt och plumsade i backen. I samma ögonblick snurrade den nyblivna mamman runt och började slicka det lilla livet. Under tiden stod den nyfikna kompisen helt nära och tittade på.

 Denna bild får illustrera händelsen

Själv stod jag på respektfullt avstånd och kände att livet är ju helt underbart och att det är en gåva att få vara med om ett så naturligt och ändå fantastiskt ögonblick. Hade jag kommit 5 minuter före eller efter, så hade jag inte fått uppleva just detta. Även om jag inte hade kameran beredd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...